En svår längtan.
Det är det. En svår längtan. En farlig längtan. Livet är inte mitt och har kanske heller aldrig varit. Obegripligt och svårt. Tankarna är mörka, svarta som natten. Skriken är kvävda och enbart dämpade flämtningar tycks höras. Jag vill ut. Ut härifrån. Fly tid och rum. Vill önska mig det som aldrig tycks bli mitt. Det som ni andra har. Det som ni lyckats med. Livet är kanske inte mitt. Lotten föll på någon annan. Undrar hur det kommer att bli. Om det överhuvudtaget kommer att bli någonting. Det kanske är dags att avsluta det hela. Låta livet rinna ur händerna som sanden mellan fingrarna en varm sommardag på stranden. Men ni håller mig kvar, hårt. Det gör ont. Ångesten vrider sig runtom mig likt en orm. Och jag undrar hur länge jag ska orka.