Inte någonting.
Vill så väldigt mycket. Vill massor. Men det går inte. Benen mina är som stora cementklumpar och vägrar förflytta resterande del av min kropp framåt. Står stilla gör de, men vill helst av allt ge vika, inte finnas just nu, bara sluta att existera för en stund. De har tydligen sprungit tillräckligt, sägs det. Jag vet inte, jag har ingen aning. Ingen aning om någonting. Försöker intensivt hitta vetskapen, bli säker på något igen. Det tar tid det här, alldeles för mycket tid. Trampar vatten, försöker hålla näsan ovan vattenytan, ibland måste benen pausa och det är svårt att andas under vatten.