Min kärlek
Det gör ont. Det gör ont i precis hela mig. Förbannat ont. Känslorna hänger inte ihop, de beter sig som ett kantstött pussel, omöjliga att para ihop så att det blir bra. Ingenting är längre logiskt. Logiska samband försvann för längesen ur min värld. Det som finns är tomhet, en oändlig tomhet. Och en saknad.
Dagarna flyter ihop, timmarna och minuterna likaså. Vet inte när igår tog slut och idag började, en enda sörja. Det enda som är säkert är att jag aldrig känt mig så ofullständig, så ensam. Det tog slut alldeles för tidigt.
Tack för att du funnits i mitt liv. Tack för att du fångat mig alla de gånger då jag glömt hur man kämpar. Tack för att du aldrig svikit mig. Det finns saker som aldrig går att förklara, det här är en sådan.
Det skriker inuti min kropp, slår, dunkar och kastar runt. Tårar som rinner. Sedan tomhet och ännu mer tomhet. Saknad gör ont, så otroligt ont. Jag har förlorat min bästa vän. Jag kommer aldrig att sluta älska dig.