Flyr
Saker att göra, hela tiden. Låter bli att tänka, låter bli att känna. Fyller dagarna med annat, annat som inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet, saker som tvingar fokus åt annat håll. Robotlikt. Vaknar, kallsvettig. Snurrar runt, andas, allting är kvar. Tankarna också. Likaså rädslan och ångesten, alltid kvar. En tår letar sig nedför kinden och landar på kudden, tårar utan gråt, bara tomma tårar.
Sus runt omkring. Jag skyndar på stegen, det flåsar mig i nacken, ännu lite snabbare rör jag mig framåt. Jag känner att jag fått ett litet försprång nu. Stannar upp och vänder mig om. Lyfter blicken och låter den träffa spegeln, svullna röda ögon. Tårfyllda ögon. Blinkar ett par gånger, torkar ur ögonvrån och skyndar på stegen igen, bortbortbort. Långt ifrån det som gör så ont.
Jag kan inte fly mer. Det är slut på det nu, att fly. Jag har fått en makt i mina händer jag inte vill ha. En makt jag hatar. Det finns ingen annan än jag i detta, ingen, bara jag. Jag har fått en makt och förlorat en annan. Visste ni det, att det finns olika typer av makt? Bra makt. Dålig makt. Jag tycker inte om ordet makt, inte längre. Inte alls faktiskt.
Förlåt kära du, förlåt mig. Det var inte såhär det skulle bli. Inte alls så här. Det gör ont i hela mig. Värker, skaver, svider. Jag älskar dig.